Näthatet får ett nytt hem

Avpixlat reser sig ur askan
efter Politiskt inkorrekt

Söndag 23 oktober 2011

e tog avstamp i sagornas och myternas värld, i en berättelse som återfinns i mängder av kulturer och tidsåldrar, från forntidens Egypten till dagens Harry Potter. Men det var kanske inte just den mångkulturella bakgrunden som skribenterna tänkte på när de publicerade den nya sajtens allra första inlägg, söndagen den 23 oktober 2011.

”På samma sätt som fågeln Fenix i den grekiska mytologin återuppstod ur askan av sig själv, reser sig nu Avpixlat ur stoftet av Politiskt inkorrekt. Nya fjädrar men samma själ.”

En ny sajt var född. Dess lika omdiskuterade som kritiserade och framgångsrika företrädare, Politiskt inkorrekt, gick i graven.

Avpixlat hade inte ens hunnit publicera sitt första inlägg innan spekulationerna började; vem eller vilka är det som står bakom efterföljaren till Politiskt inkorrekt, allmänt beskriven som Sveriges största hatsajt.

Politiskt inkorrekt hade spelat en viktig, om inte avgörande roll i valrörelsen hösten 2010, och det dröjde inte heller länge efter valnatten förrän Sverigedemokraterna började fundera på om man inte borde knyta den formellt självständiga sajten ännu närmare partiet.

Många menade att detta var ett naturligt steg i det vidare samarbetet.

Bara några veckor efter valet skrev partiets pressekreterare Christoffer Dulny ett mejl till Politiskt inkorrekts ledare Gustaf Janson, alias Ronny Hagström.

”Vi inser vikten av att hålla goda och nära kontakter med redaktionen för Politiskt inkorrekt och skulle därför vilja etablera ett närmre samarbete. I första hand skulle vi vilja få någon slags gräddfil i er mailbox där ni snabbt kan se om vi skickat något men också någon form av kontaktnummer så vi kan nå er ifall det är extra brådskande, t.ex. i dag så skrivs det mycket skit om vår pressekreterare William Hahne och i sådana situationer är det väldigt viktigt att vi snabbt kan lägga upp vår egen version på er hemsida för att få ut vår bild av det hela så snabbt som möjligt. Vad tycker ni?”

Reaktionen blev positiv. Gustaf Janson svarade snabbt:
”Det är en bra idé, tycker jag. Vi kunde ju till att börja med sätta upp en helt egen epostadress för er att använda. Vi får så ohemult mycket mail varje dag så det är lätt att de viktiga sakerna ’drunknar’ i flödet.”

Några timmar senare var ”gräddfilen” mellan Politiskt inkorrekt och Sverigedemokraterna upprättad, via den nya emailadressen: SD-mail@politisktinkorrekt.info.

Snart började parterna också samtal om ett än tätare samarbete, men den tidigare så goda stämningen försämrades när Politiskt inkorrekt påpekade att de kanske borde få ett ekonomiskt bidrag – som tack för hjälpen i valrörelsen.

Till en början var Sverigedemokraterna positivt inställda. Erik Almqvist, som tagit över ansvaret för samtalen, föreslog olika modeller för samarbetet. Ett var att partiet skulle ”ta ansvar för vissa fakturor”, ett annat förslag handlade om köp av reklamplats.

Men samtalen bröt snart ihop, framför allt när Sverigedemokraterna insåg att stödet – som inte var tänkt att bli offentligt utan ske i hemlighet – skulle bli svårt att sköta rent bokföringstekniskt.

”Att t ex sätta in en stor summa på ett bankkonto kan vi inte göra. Det skulle bli grova anmärkningar av så väl revisorn som av ekonomichefen. Partiet skulle kunna bli anklagade för bokföringsbrott”, förklarade Martin Kinnunen, Sverigedemokraternas pressansvarige, i en mejlväxling med Gustaf Janson.

Det var inte en förklaring som föll i god jord. Redaktionen bakom Politiskt inkorrekt reagerade med ursinne. I ett mejl, skickat den 6 februari 2011, anklagade Gustaf Janson Sverigedemokraterna för att ha svikit sina löften gentemot partiets kanske bästa valarbetare.

”När vi via kontakter med sverigedemokratiska politiker, av vilka några i dag är riksdagsmän, framförde en diskret förfrågan om det fanns möjligheter att på något sätt få ekonomiskt stöd för att täcka våra kostnader var det flera som mer eller mindre klart utlovade att bara valutgången blev den önskade så skulle det nog lösa sig ganska omgående”, skrev Gustaf Janson.

Hela hans mejl utstrålade ilska och besvikelse:
”Vi känner oss svikna, åsidosatta och ignorerade … Så behandlar man inte en vän. Man bryter heller inte gamla löften.”

Martin Kinnunen försökte lugna ner känslorna.
”Jag kan försäkra er om att partiet är mycket tacksamma för det arbete som ni gjort med er blogg och gärna ser ett framtida samarbete och stöd. Tro ingenting annat”, skrev Sverigedemokraternas pressekreterare, men tillade att formerna för detta samarbete måste diskuteras närmare parterna emellan.

”Partiet kommer inte betala ut några pengar om man inte vet vilka det är man samarbetar med. Ett möte måste, som jag ser det, vara ett krav. Men att tolka det som att man skulle vara ovilliga att hjälpa er är fel.”

Men Gustaf Janson verkade inte ha någon större lust att lämna sin exil i Turkiets värme för att åka till den kalla svenska vintern. Han meddelade att tidigare fattade beslut av ledningen inom Politiskt inkorrekt gällde:
”Sedan en tid tillbaka har vi därför tagit ett principbeslut att i mesta möjliga mån undvika att publicera material som är direkt relaterat till Sverigedemokraterna, dess politiker och partiets gärning. Detta meddelade vi också i ett inlägg på webbplatsen den 15/1 2011, något som väckte mycket starka reaktioner och medförde vilda spekulationer om varför vi fattat det beslutet. Inlägget har i dagsläget över 1 000 kommentarer …”

Några veckor senare dog Gustaf Janson – eller rättare sagt Ronny Hagström – i sitt hem i Antalya på den turkiska sydkusten.

et oväntade dödsfallet skakade om hela den värld som fanns runt Gustaf Janson, inte minst Sverigedemokraterna. Inte nog med att det hade uppstått en konflikt mellan partiet och dess viktigaste informationskanal, dessutom dog sajtens eldsjäl mitt i detta bråk.

Dödsfallet fick omedelbara praktiska konsekvenser, inte minst ekonomiska. Eftersom stora delar av Politiskt inkorrekts tillgångar fanns på Gustaf Jansons privata bankkonto kom de övriga redaktionsmedlemmarna inte längre åt pengarna.

Uppgivenheten spred sig snabbt. De övriga redaktionsmedlemmarna insåg snart att ingen av dem hade tiden, orken eller lusten att lägga lika mycket kraft och energi på sajten som Gustaf Janson hade gjort från sin exil i Turkiet.

Hösten 2011 började läget bli akut.

Inom Sverigedemokraternas partiledning inleddes intensiva diskussioner om hur man skulle gå vidare. Några tyckte att partiet helt enkelt skulle ta över Politiskt inkorrekt, andra menade att det var bättre att starta en egen blogg, fast utan att avslöja kopplingarna till partiet. Oavsett upplägg var alla överens om att partiet måste säkra sig en fortsatt stark röst på nätet.

Jimmie Åkesson var pådrivande i diskussionerna, berättar Daniel Assai. Som biträdande chef på partiets riksdagskansli satt han ibland med i samtal om partiets medie- och informationsstrategier. Åkesson hade en tydlig vision.

”Han har alltid drömt om att bygga ett medieimperium, som ska köra över etablerade medier som Expressen och Aftonbladet”, berättar Daniel Assai.

Att ta över Politiskt inkorrekt var tänkt att bli det första steget i detta bygge.

Eftersom de kvarvarande redaktionsmedlemmarna i Politiskt inkorrekt gjort klart att de inte orkade fortsätta arbetet med sajten, föddes idén att helt enkelt köpa domännamnet av dem. De verkade som en billig och bra lösning.

Kent Ekeroth tog på sig uppgiften att ringa redaktionen. Det utgångsbud som han hade förberett låg på 50 000 kronor, berättar Daniel Assai. Han skrattar till vid minnet när vi pratar om de där höstdagarna 2011. Assai råkade springa på Kent Ekeroth i partikansliets korridor på riksdagen när han precis hade avslutat samtalet med Politiskt inkorrekt.

”Nu har jag pratat med de där IDIOTERNA!” vrålade Kent Ekeroth. Han var alldeles röd i ansiktet av ilska och upphetsning. ”De där IDIOTERNA fattar ingenting. De ska lägga ner, men de vill inte sälja domänen!”

Daniel Assai berättar att han, Kent Ekeroth och Jimmie Åkesson gick in på partiledarens rum för att diskutera situationen. Även Erik Almqvist var med.

Kent Ekeroth redogjorde för samtalet. Han hade närmast blivit utskrattad. Redaktionsmedlemmarna på Politiskt inkorrekt hade uppfattat budet på 50 000 kronor, för rättigheterna till namnet på en av Sveriges största politiska sajter, som en blandning mellan skämt och provokation. De hade svarat i samma stil. ”När budet är på en, eller två miljoner, kan ni höra av er igen. Då kanske vi har tid att sitta och lyssna på er!”

Kent Ekeroth ansåg att det var lönlöst att diskutera vidare. ”De är blockerade”, sa han. ”De vill bara lägga ner.”
Vad gör vi nu undrade någon.
Jimmie Åkessons svar var kort och koncist: ”Vi startar eget!”

Daniel Assai berättar att partiledaren därefter gav några korta instruktioner. ”Namnet är inte det viktiga. Se bara till att det blir samma slagkraft som Politiskt inkorrekt”, sa Jimmie Åkesson.

Sen var mötet över.

Jimmie Åkesson har en annan version. Partiledaren säger, via Sverigedemokraternas pressavdelning, att han ”inte varit inblandad i några diskussioner kring starten av” Avpixlat.

Läs hela Jimmie Åkessons svar här

rbetet på sajten, som fick arbetsnamnet Nya Politiskt inkorrekt, inleddes omedelbart. Den som var mest drivande var Kent Ekeroth, berättar de sverigedemokrater som jag pratar med.

Partiet ordnade flera arbetsmöten med de inblandade, oftast höll man till på något av rummen på Sverigedemokraternas riksdagskansli.

”Jag var med på några av dessa möten, om jag minns rätt var det två gånger jag var med”, berättar en av deltagarna. ”Vi var ett antal personer som satt där och diskuterade olika aspekter kring det som blev Avpixlat, bland annat namnet. Det var partiet och Kent som låg bakom och startade sajten. Och det var Kent som höll i dessa möten och ordnade det praktiska.”

En av huvudfrågorna var om partiet skulle berätta att de stod bakom den nya sajten eller inte. Diskussionerna gick fram och tillbaka. Kent Ekeroth hörde till dem som tyckte att partiet skulle verka i lönndom.

Den 18 oktober, bara fem dagar innan den planerade starten av den nya sajten, skrev han ett mejl till de inblandade i projektet, däribland Erik Almqvist och Richard Jomshof. Ekeroth berättade att han var klar med de flesta av de praktiska förberedelserna, bland annat hade han kontaktat webbhotell i USA där servrarna kunde placeras, men nu var det viktigt att ta beslut i den avgörande frågan – skulle partiet berätta att det var de som stod bakom den nya sajten eller inte:

”Rörande PI är det brådis. Jag håller just nu på att ordna kontakt med en hostingleverantör fr usa och så. Det nya PI kommer även köras genom WP tills vidare”, skrev Ekeroth och tillade: ”Vi behöver omgående ta beslut om PI ska förknippas med oss. Själv e jag mkt tveksam. Har en känsla av att PI blir för bakbundet och återhållet om det ska ske i vår regi. Bör diskutera detta imorn förmiddag.”

Partiledningen valde till slut att gå på Kent Ekeroths linje. Sverigedemokraterna skulle starta och stå bakom den nya sajten, men allt skulle ske i största hemlighet.

Beslutet var på många sätt historiskt. Frågan är om något svenskt riksdagsparti någonsin tidigare inlett en så omfattande desinformationskampanj. Sverigedemokraterna hade redan sedan tidigare mycket nära band till Sveriges största hatsajt. Nu skulle man ersätta den med en ny sajt i egen regi – men hemlighålla detta för svenska folket.

Beslutet godkändes av Jimmie Åkesson, berättar Daniel Assai.
”Sverigedemokraterna är ett toppstyrt parti, du kan inte göra någonting utan att Jimmie har gett sin välsignelse uppifrån.”

e inblandade höll sig till överenskommelsen. Utåt, mot medier och allmänhet, förnekade man konsekvent alla kopplingar till den nya sajten. Den strategin hade man redan använt sig av när det gällde samarbetet med Politiskt inkorrekt. Trots de mängder med personliga vittnesmål och email som visade motsatsen hävdade Björn Söder, så sent som i september 2011, när hans partikamrater redan arbetade för fullt på den nya sajten, att partiet inte hade, eller hade haft, några som helst band till Politiskt inkorrekt.

”Politiskt inkorrekt är ingen nyhetssajt som vi i Sverigedemokraterna har någonting att göra med. Vi har inget publiceringsansvar för vad som skrivs där eftersom vi inte har någonting med Politiskt inkorrekt att göra”, påstod partisekreteraren Björn Söder i radioprogrammet Medierna den 24 september 2011.

Samtidigt som partiets företrädare förnekade banden till den gamla hatsajten Politiskt inkorrekt, fortsatte det intensiva arbetet på Sverigedemokraternas riksdagskansli. Bland det sista som bestämdes inför lanseringen av den nya sajten var namnet.
Även Daniel Assai blev involverad.
”Jag började också titta på domäner och försökte hitta ett bra namn. Jag vet inte om det var Jimmie eller Kent, eller vem som kom på namnet Avpixlat, men alla tyckte att det var bra.”

Kent Ekeroth registrerade personligen domännamnet avpixlat.se. Senare registrerade han också varumärket Avpixlat, genom den av honom startade ”Föreningen för Sverigevänliga intressen”. Adressen Ekeroth angav i sin ansökan gick till hans riksdagslägenhet i Gamla Stan.

På samma sätt som med Politiskt inkorrekt upplät han också ett av sina privata bankkonton till sajten.

Söndagen den 23 oktober publicerades det första inlägget på Avpixlat.

Daniel Assai berättar att alla, inklusive partiledaren Jimmie Åkesson, var mycket nöjda: ”Det var nåt som liknade Politiskt inkorrekt, men den här gången var det partiet som ägde det hela till 100 procent.”

princip hela partiledningen hjälpte till med att sprida information om den nya sajten. Först ut var Kent Ekeroth. Han gjorde reklam för sajten redan veckan innan den startade. Den 16 oktober skrev Ekeroth på sin blogg att ”det går rykten” om att en efterföljare till Politiskt inkorrekt snart ska lanseras, som ”kommer satsa ännu hårdare”. Att det var han själv som låg bakom den nya sajten undvek han dock att nämna. Ekeroth avslutade sitt inlägg med meningen: ”Vi ses på andra sidan PI – kampen fortsätter!”

När Avpixlat väl startade var Kent Ekeroth återigen bland de första att berätta nyheten. Kort efter att det första inlägget publicerats på Avpixlat skrev Kent Ekeroth ett eget inlägg på sin blogg: ”Jag hoppas du kommer följa Avpixlat såsom du följde PI – jag vet att jag kommer göra det ☺.”

Rubriken på inlägget var: ”PI är död, länge leve Avpixlat.”

Ekeroth tipsade också om Avpixlats donationskonto, som han länkade till, samtidigt som han uppmanade alla att bidra med pengar. Att donationskontot var ett av hans egna bankkonton nämnde han inte heller med ett enda ord.
Även de övriga i partiledningen gjorde vad de kunde.
Richard Jomshof twittrade: ”Sidan Avpixlat tar över efter PI. Den är väl värd ett besök.”

Ted Ekeroth, tidigare ansvarig för Sverigedemokraternas it-verksamhet, tipsade om den nya sajten i partiets Facebook-grupp: ”avpixlat. info ersätter Politiskt inkorrekt. Sprid info =).”

Till och med partiledaren själv, Jimmie Åkesson, passade på att göra reklam för Avpixlat. I en intervju med Sydsvenskan en dryg månad efter starten hyllade han sajten som en mycket viktig och ”sund” röst i det offentliga samtalet.

På samma sätt som efter Sverigedemokraternas framgångsrika val hösten 2010, då ledande counterjihadister skickade hyllningar och hälsningar till det nya Riksdagspartiet, gratulerade Kent Ekeroths vänner inom counterjihad-rörelsen också den nya sajtens tillkomst.

Robert Spencer, Anders Behring Breiviks favoritförfattare, spelade till och med in en speciell gratulationshälsning på video som han publicerade på sin sajt Jihad Watch och på Youtube:
”Jag är mycket lyckligt över att Avpixlat startar”, sa Spencer och menade, på samma sätt som Jimmie Åkesson, att sajten var en ny och viktig aktör i det offentliga samtalet i Sverige.

”Som ni alla vet är pressfriheten och yttrandefriheten under mycket hårt tryck från islamister som vill tysta och kriminalisera alla ärliga samtal om islamsk jihad och islamsk terrorism som sker i Sverige och i resten av världen”, skrev Spencer.
Kent Ekeroth publicerade omedelbart ett inlägg på sin blogg om den glada nyheten under rubriken. ”Robert Spencer hälsar till Avpixlats läsare”.

Partiledningen gjorde inte bara reklam för den nya sajten, de medverkade också som skribenter. En av sajtens många anonyma, pixlade författare var Sverigedemokraternas chefsideolog Mattias Karlsson.

Veckan efter att Avpixlat startade skickade Karlsson in en artikel om den antirasistiska stiftelsen Expo, där han hävdade att Expo samarbetade med vänsterextremister. I sitt mejl var Sverigedemokraternas chefsideolog noga med att påpeka att hans namn inte skulle framgå. ”Om ni väljer att publicera den bör det ske i redaktionens namn, inte mitt.”

Tre dagar senare skickade Mattias Karlsson in ännu en artikel, den här gången ville han väcka debatt om ett riksdagbeslut angående stödet till organisationen och kampanjen ”En bok för alla”.

Mattias Karlsson var återigen mycket tydlig med att han ville verka anonymt, i det fördolda: ”Skulle ni välja att publicera den vill jag inte heller denna gång att mitt namn nämns i samband med artikeln.”

Samtidigt som de ledande personerna inom Sverigedemokraterna var fullt upptagna med sitt arbete med Avpixlat, allt från att registrera domännamnet, skaffa servrar i USA, skriva anonyma artiklar och sprida information kring den nya sajten, fortsatte samma personer envist att förneka allt samröre med Avpixlat.

”Vi har inget med den där hemsidan att göra”, fnyste partiets pressansvarige Martin Kinnunen till Aftonbladet.

Mattias Karlsson gick steget längre. Han försökte framställa sig själv som kritisk till hela projektet. Samma dag som Jimmie Åkesson hyllade Avpixlat i Sydsvenskan avfärdade Karlsson hånfullt sajtens skribenter – en grupp som han själv ingick i – som ”anonyma nättroll”.

Det tog fyra år innan Expressen, via kopior på de avsända mejlen, lyckades avslöja Sverigedemokraternas chefsideolog Mattias Karlsson.

”Hur kommer det sig att du har skrivit artiklar anonymt på Avpixlat”, undrade reportern David Baas.
”Har jag gjort det? Det är ingenting jag känner till”, svarade Mattias Karlsson.
Han lyckades till och med se förvånad ut.
Först då visade reportern kopiorna på mejlväxlingen mellan Karlsson och Avpixlat. Sverigedemokraternas chefsideolog såg ytterst besvärad ut och fick plötsligt mycket bråttom att komma iväg.

I ett sms erkände Karlsson senare att han själv tillhörde Avpixlats ”anonyma nättroll”, för att citera honom själv. Mattias Karlsson försvarade sig med att det kunde vara ”potentiellt problematiskt att figurera med mitt namn”, eftersom han då riskerade att förknippas med allt annat som stod på sajten.

en ende som erkände kopplingarna mellan Sverigedemokraterna och Avpixlat i samband med den nya bloggens tillkomst hösten 2011 var Kent Ekeroth, men det verkade mest handla om ett plötsligt, ogenomtänkt behov av bekräftelse.

När de medverkande i radioprogrammet ”Alltid nyheter” började tala om att Martin Kinnunen och Linus Bylund låg bakom Avpixlat påpekade Ekeroth att de två inte alls var ansvariga. ”Det är mitt egna … mitt eget initiativ och projekt”, muttrade Ekeroth.

Det tog inte många minuter innan uttalandet utlöste en mindre storm på twitter. Den ena skribenten efter den andra skrev att det som många hade misstänkt nu var bekräftat: Sverigedemokraterna låg bakom den nya hatsajten Avpixlat.

Ekeroth tog omedelbart tillbaka sitt uttalande och hävdade att han endast talat om det ekonomiska ramverket kring Avpixlat.
”Nej, det är inte mitt projekt. Det jag talade om, vilket framgår tydligt, är att insamlingen av pengarna är mitt eget initiativ – inte sajten som sådan. Precis som jag hävdat hittills”, skrev Ekeroth i ett mejl till Nyheter24.

n av dem som började tröttna på dubbelspelet och de ständiga lögnerna om Avpixlat var riksdagskansliets vice chef Daniel Assai. Han kände tidvis nästan ett fysiskt illamående av partikamraternas förnekanden.

”Det där var bullshit. Det var i Sveriges Riksdag, i de lokalerna, i partiets eget kansli, där man tog besluten. Jag var med, Jimmie var med. Alla var med”, säger Daniel Assai.

Hösten 2011 blev en definitiv vändpunkt för Daniel Assai. Hans tvivel om Sverigedemokraterna hade vuxit till något som liknade ett avståndstagande. Han berättar att Breiviks massmord blev en väckarklocka. När han läste om den norske mördarens tankar och idévärld kände han igen såväl ideologin som formuleringarna från de interna samtalen och diskussionerna inom Sverigedemokraterna.
Och det skrämde honom. Väldigt mycket.

Daniel Assai kände att han inte orkade med dubbelspelet längre. Han stod inte ut med att ständigt uppvisa två ansikten, ett internt och ett helt annat utåt, något som sattes på sin spets kring Avpixlats tillkomst.
Assai säger att han slutligen började inse partiets taktik.
Allt handlade om ett dubbelspel. Man ville båda locka nya väljargrupper genom att framstå som ett vanligt, respektabelt parti, samtidigt som man ville behålla den gamla, hårda kärnan av väljare vars främlingsfientlighet utgjort partiets bas.

”De hade byggt en fasad som ska visa ett mittenparti, icke-rasistiskt och allt annat sånt”, säger Daniel Assai. ”Men det som egentligen är den riktiga agendan är fascistisk, den som de pratar om internt.”

När jag frågar Daniel Assai hur han, och de andra Sverigedemokraterna, orkade leva i denna ständigt dubbla värld, där inte ens de mest centrala ledarna inom partiet verkade ha några som helst problem med att ljuga svenska folket rakt upp i ansiktet, svarar Assai efter att ha funderat en liten stund.

”Det handlar om synen på sanning. I de flesta andra, vanliga partier, anses det fult att ljuga. Den som blir påkommen med en lögn riskerar att omedelbart uteslutas eller kastas ut. Inom Sverigedemokraterna är det precis tvärt om. Den som ljuger för partiet visar att han eller hon är beredd att göra vad som helst för partiets skull, att han eller hon är en riktigt, övertygad aktivist. Inom Sverigedemokraterna ses lögner för partiet som en styrka.”

onen i Avpixlat påminde i hög grad om föregångaren Politiskt inkorrekt. Även Avpixlat ”hängde ut” dem som de kallade kriminella invandrare med namn och adress. Angreppen på islam och muslimer fortsatte.
Sajten saknade ansvarig utgivare, servern var placerad på ett webbhotell i USA som Kent Ekeroth, enligt sin egen mejlväxling, ordnat fram.
Avpixlats ansikte utåt, Mats Dagerlind, var öppen med att redaktionen medvetet valt denna konstruktion för att kringgå den svenska lagstiftningen.
”Avpixlat skulle bli dränkta i förtals- och hets mot folkgruppsanmälningar. Risken är att sverigedemokrater inte skulle behandlas korrekt och att om vi hade en sådan så skulle ansvarig utgivare sitta i fängelse hela tiden”, förklarade Dagerlind i en intervju med Dagens Nyheter.

Dagerlind påpekade att han inte såg någon anledning att följa svensk lagstiftning, som exempelvis om hets mot folkgrupp: ”Man kan inte ha respekt för en lag där det står att det är okej att säga att etniska svenskar är idioter.”

Avpixlat publicerade inte bara artiklar, de försökte också aktivera och engagera sina läsare. Kampen skulle inte bara föras virtuellt, på nätet, utan också i det reella, verkliga livet.

Exemplen var många. Inför firandet av Lucia uppmanade Avpixlat sina läsare att fotografera luciatåg på skolor och daghem, och därefter skicka bilderna till polisen som en hjälp i arbetet på att identifiera och utvisa barn vars föräldrar eller familjer saknade uppehållstillstånd.

Inlägget var inget undantag.

Barn – ofta unga flickor – återkom regelbundet som måltavlor hos Avpixlat.

Inför ett möte anordnat av Sverigedemokraterna på Långholmen i centrala Stockholm, beslöt sig fyra 16-åriga flickor för att protestera mot sammankomsten. De skrev ett antal slagord: ”Alla är lika värda”, ”Inför fri asyl” och ”SD=SS”, som de fotograferade och publicerade på sina Facebooksidor.

Det hann inte ens gå 24 timmar innan en av Avpixlats många anonyma sökhundar grävt fram flickornas telefonnummer och adresser. Allt publicerades, inklusive en länk till flickornas Facebooksidor, med följande uppmaning:
”Sådana här aktioner brukar oftast göras för att man vill få en reaktion. Det tycker vi tjejerna har gjort sig förtjänta av. Utan övertramp till näthat och hot bör de få veta vad medborgarna anser om den här sortens tilltag”.

Därmed var hatets kranar öppnade.

När en av flickornas föräldrar, som bestämt sig för att göra en polisanmälan, skrev ut kommentarerna senare på kvällen upptog de 80 A4-sidor i utskriven form.
En av de mer sansade inläggen löd: ”Din antidemokratiska jävla slyna. Dra till de jävla länderna själv och se hur kul det är med islam.”
Andra skrev betydligt grövre meddelanden.
Flera av Avpixlats skribenter menade att tonårsflickorna borde utsättas för sexuellt våld, helst våldtäkt. De tre flickorna blev lika förvånade som förskräckta över det hat som plötsligt fyllde deras inkorgar och Facebooksidor.

”Jag läste att en gruppvåldtäkt skulle sitta bra, klä av henne naken och sätt ut henne i Rinkeby. Jag satt och darrade i en timme”, berättade en av de utsatta tonårsflickorna senare för Sveriges Television.

En annan tonåring som råkade illa ut var den 17-åriga Stockholmstjej som i en kommentar skrev att Jimmie Åkesson hade gjort ”bättre nytta i en kondom”. Många skulle nog hålla med om att det var en lika onödig som kränkande kommentar, men det var ingenting mot den reaktion som följde på Avpixlat:
”Du förtjänar att bli gruppvåldtagen och sedan lämnad för att förblöda”, skrev en av de anonyma skribenterna. En annan tillade: ”Jag hoppas att du blir sönderknullad av 6 muslimer”.

En skribent kallade 17-åringen för en ”asylmadrass som hatar svenska män”, medan en annan önskade henne ”lite kulturberikning i form av en gruppvåldtäkt där männen joddlar på menaspråk och hon hade inte varit lika kaxig och imbecill”.
Signaturen AggeSWE var en av flera skribenter som manade på den digitala lynchmobben: ”När man är sex år gammal lär man sig ”ger man sig i leken får man leken tåla”. Dessutom, skall hon lära sig bli vuxen och ta ansvar, kör hårt tillbaka!”
Något senare konstaterade signaturen Mike besviket att den 17-åriga flickan inte längre var sökbar via sitt namn på Facebook:
”Nu har aset skaffat skyddat konto!”

et var inte bara privatpersoner som utsattes för nätattacker som startades på och via Avpixlat. Hatet och hoten riktade sig också till politiker och företrädare för myndigheter och fackförbund. Ofta handlade det om personer som offentligt vågat rikta någon form av kritik mot Sverigedemokraterna.

Detta hände exempelvis en kvinnlig ordförande för fackförbundet Hotell och Restaurang i Stockholm, efter att hon deltagit i en diskussion med Mattias Karlsson på Svenska Dagbladets insändarsida kring frågeställningen om medlemskap i facket var förenligt med att vara aktiv Sverigedemokrat.

”Du ska gruppvåldtas av somalier kommunist”, var en av kommentarerna. I ett annat inlägg kallades hon ”kossa”. En av skribenterna, som kallade henne för ”landsförrädare”, meddelade att han inte bara tänkte agera på nätet. ”Jag är hemma vid dig”, skrev han i ett inlägg som den kvinnliga fackordföranden uppfattade som så hotfullt att hon omedelbart ringde polisen.

När pseudonymen Ricky skickade ett stort antal bilder till henne på mördade barn – mest unga flickor – valde den kvinnliga fackförbundsordföranden att konfrontera honom på diskussionstråden.
”Varför skickar du de här bilderna på lik till mig”, skrev hon.
Svaret var kort: ”Jag vill att du ska tänka efter vilken sida du står på givetvis”.
Lite senare förtydligade mannen: ”Du förtalar SD och kallar dem rasister”.

De flesta uppmaningar till hot och förföljelser var anonyma, men inte alltid.
När Ungdomsstyrelsen, som fördelar det statliga stödet till ungdomsorganisationer, beslöt att inte ge något bidrag till Sverigedemokraternas ungdomsförbund, vände sig den sverigedemokratiske riksdagsledamoten Thoralf Alfsson direkt till de han kallade för ”fotsoldaterna”:
”Beslutet är helt och hållet politiskt! Skandal är bara förnamnet! Om mina läsare reagerat”, skrev Alfsson, ”så hoppas jag att ’fotsoldaterna’ nu rycker ut! Ungdomsstyrelsen och varenda ledamot i Ungdomsstyrelsen skall granskas in på bara skinnet”.

Det dröjde – som vanligt – inte länge förrän namn och emaljadresser till anställda på Ungdomsstyrelsen publicerades. Därefter började hoten välla in.
När Svenska Dagbladet konfronterade Thoralf Alfsson svarade han först att hans inlägg var ”ironi”, men tillade sedan: ”Ungdomsstyrelsen får väl ta konsekvenserna av det beslut man tagit.”

den debatt som följde på Breiviks massmord sommaren 2011 hade Sverigedemokraterna gjort allt för att distansera partiet från gärningsmannens tankevärld och de många ideologiska kopplingarna till counterjihad-rörelsen.

På Avpixlat var stödet till Kent Ekeroths vänner inom counterjihad tillbaka med full kraft. Bara några månader efter Breiviks massaker länkade Avpixlat öppet till rörelsens huvudsajter som Gates of Vienna och Jihad Watch. Båda fanns med på den blogroll där Avpixlat listade webbsajter de rekommenderade sina läsare.

Bland andra webbsajter som Avpixlat rekommenderade fanns både Kent och Ted Ekeroths bloggar.

Avpixlat fortsatte också att sprida counterjihad-rörelsens huvudtes som Breivik gjort till sin egen: vikten av att inte bara attackera islam och muslimer, utan alla de som förespråkat eller möjliggjort det mångkulturella samhället; politiker, kulturarbetare och inte minst medier.

Avpixlat publicerade bland annat en video med Pamela Geller, där hon hävdade att de politiskt korrekta medierna bedrev ett krig riktat mot medborgarna: ”Titta runt och se att bomberna och kulorna kommer från de etablerade medierna. Det är anledningen till att Obama valdes, anledningen till att du inte vet vad som händer”, skrev Pamela Geller.

Vad Pamela Geller ansåg att man borde göra med denna krigförande aggressor – medierna och dess journalister – var inte svårt att räkna ut.

Avpixlat gick på många sätt lång bortom de gränser som hade gällt på Politiskt inkorrekt.
”PI tog bort våldsbejakande kommentarer. Avpixlat låter långa trådar ligga kvar där tre–fyra personer förespråkar våldsanvändning mot muslimer och tjugo personer trycker på gilla-knappen”, konstaterade exempelvis Henrik Johansson, anställd på fackförbundet IF Metall, som specialstuderat de svenska hatsajterna.
”Med Avpixlat trappades counterjihad-retoriken upp. Pamela Geller och Tommy Robinson är förebilderna. Tonen mot muslimer och romer har skärpts på Avpixlat jämfört med Politiskt inkorrekt.”

Det var denna sajt – och detta innehåll – som Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson hyllade i en intervju med Sydsvenskans reporter Niklas Orrenius. Partiledaren kallade Avpixlat för den ”sunda delen” av internet.
”Avpixlat hör till den sunda delen?” undrade reportern.
”Ja. Många av våra väljare anser att man uttrycker sanningar där som andra medier inte gör, och det tycker jag är väldigt bra”, svarade Jimmie Åkesson.

vpixlat försökte hålla sig ajour med de dagsaktuella politiska händelserna och var ofta snabba på att kommentera skeenden i Sverige och i omvärlden.
Men inte alltid. Ibland misslyckades redaktionen.

Våren 2013 utbröt svåra kravaller i Stockholmsförorten Husby. Den tändande gnistan var polisens dödsskjutning av en 68-årig man, men både de boende och utomstående forskare och debattörer lyfte också fram de allvarliga sociala problem som Husby, i likhet med andra förorter brottats med under lång tid: en hög arbetslöshet, ekonomisk och social fattigdom och en utbredd känsla av utanförskap.

Natten mot den 20 maj såg Husby ut som en krigszon. Ett stort antal bilar hade satts i brand och det pågick något som medierna beskrev som regelrätta ”slag” mellan ungdomar och polis. Tidvis var situationen mycket allvarlig. Polisen attackerades med stenar och olika tillhyggen och både brandpersonal, som försökte släcka bränderna, och journalister som bevakade händelserna angreps.
Expressens politiske reporter Niklas Svensson rapporterade direkt iklädd skottsäker väst.
På morgonen var upploppen en huvudnyhet, även internationellt. Alla från AlJazeera till BBC rapporterade, flera av dem med nyhetsvinkeln att bilden av den svenska idyllen och modellen verkade rämna.

För en gångs skull var det tyst på Avpixlat.

Anledningen skulle avslöjas av Aftonbladet ett drygt år senare när de fick tillgång till en mejlväxling mellan Avpixlat och Kent Ekeroth. Den uppenbart inte speciellt morgonpigga redaktionen låg nämligen och sov, trots att det hunnit bli eftermiddag.
En ursinnig Kent Ekeroth försökte förgäves få liv i sina medarbetare.
”Vi MÅSTE verkl se till att kunna nå varandra, samt att starta tidigare på eftermiddagen. Seriöst …” mejlade Kent Ekeroth.
Något senare på dagen hörde han återigen av sig till redaktionen.
”Det är ju direkt löjligt att ingen av er någonsin svarar.”

Just den här morgonen, när Husby brann och debatten om orsakerna redan diskuterades högljutt, verkade Avpixlats redaktion inte ens komma upp ur sina sängar.

De mejl som Aftonbladet fick tillgång till gav en bra bild av hur arbetsgången på Avpixlat såg ut. Kent Ekeroth mejlade regelbundet förhållningsorder till redaktionen:
”Kom igen nu – gör sidan intressant och levande. Just nu ser det dött ut.”

Andra gånger beklagade han sig över inlägg som redaktionen hade tagit bort. ”Vad är det med moderatorn? Varför tas sådana inlägg bort om de inte är hotfulla.”
Ekeroth hade också synpunkter på vilket material som publicerades, eller ej. ”Lägg upp den här youtubevideon i stället för från riksdagen”.
Sammantaget framstod det tydligt att Kent Ekeroth hade en arbetsledande roll på Avpixlat.

Sverigedemokraternas rättspolitiske talesperson reagerade på samma sätt på Aftonbladets avslöjande som hans partikollega Mattias Karlsson gjort efter att Expressens avslöjat att han medverkat som anonym skribent på Avpixlat: först en total förnekelse, därefter – när bevisen lagts fram – ersattes lögnen med några urskuldande bortförklaringar.

Kent Ekeroth, som tidigare förnekat alla kontakter med Avpixlat, ändrade sig nu plötsligt. De tidigare icke existerande banden mellan honom och hatsajten hade nu plötsligt blivit både många och starka: ”Jag har mycket goda kontakter med Avpixlat”, skrev Kent Ekeroth till Aftonbladets reporter.
Kent Ekeroth skickade svaret från samma mejlkonto som han hade använt i sin mejlväxling med Avpixlats redaktion.

Trots att Ekeroth själv erkänt sina nära band till Avpixlat fortsatte Sverigedemokraternas ledning sitt envisa förnekande.
”Vi tycker inte att mejlväxlingarna visar att han är inblandad i det redaktionella arbetet på något sätt”, kommenterade partiets pressansvarige Martin Kinnunen.

När Aftonbladet bad om en intervju med Jimmie Åkesson viftade Kinnunen bort det hela. ”Vi kan inte se någon anledning till att Åkesson skulle kommentera detta. Ekeroths kontakter med den här hemsidan … Jag har svårt att se att det skulle ha relevans i dag”, sa Kinnunen.

vpixlat blev snabbt framgångsrikt. Ett drygt halvår efter starten var bloggen uppe i en halv miljon unika besökare i månaden.
Stärkta av framgångarna bestämde sig Sverigedemokraterna för att introducera fler digitala kanaler med samma upplägg; synbart fristående, men med partiet i full kontroll i bakgrunden.

I mars 2012 startade Facebookgruppen ”Nu får det vara nog”. Sidan registrerades av partiets kommunikationschef Joakim Wallerstein, men detta framgick inte på något som helst sett utåt.
Tonen var lika hätsk – eller ännu värre – än på Avpixlat.
Den ena uppmaningen efter den andra om mord och massmord på ”invandrare” och ”muslimer” framfördes helt öppet: ”Dränk dom jävlarna”, ”Utrota dem bara. Inget annat” och ”En stor bomb räcker”, var några av kommentarerna.

En av skribenterna sammanfattade sin syn på ”invandrare”: ”Sjukt folk. O dom är välkommen i Sverige? Jag mår dåligt av detta.”
”Nu får det vara nog” var bara en av ett flertal Facebookgrupper som Sverigedemokraterna startade. De flesta var mer ”specialiserade” än Avpixlat och riktade sig mot mer specifika, utvalda grupper. En Facebookgrupp hade partiet Feministiskt Initiativ som sin måltavla, en annan pekade ut moderaterna som sin huvudfiende.

Den Facebooksida som fick mest uppmärksamhet var kanske ”Våldtäktskartan”, som bland annat försökte visa på ett samband mellan invandrare, kultur och våldtäkter. Målsättningen beskrevs på följande sätt:
”Sverige har det senaste decenniet haft en kraftig ökning av våldtäkter. Den nya sidan ’våldtäktskartan’ syftar till att sprida information kring de svenska våldtäkterna och därmed säkra att debatten kring våldtäkterna aldrig tystnar.”

Facebooksidan påstod att den inte hade några kopplingar till Sverigedemokraterna eller Avpixlat. I själva verket var även denna sida – i hemlighet – registrerad av partiets kommunikationschef Joakim Wallerstein.

Genom de många olika sajterna kunde Sverigedemokraterna snabbt skapa uppmärksamhet kring sina frågor. De olika plattformerna och kanalerna erbjöd också tydliga ”stordriftsfördelar”.

När exempelvis ”Våldtäktskartan” startades i början av 2013, fick Facebook-gruppen omedelbart draghjälp av Avpixlat, som rekommenderade sidan för sina läsare. Resultatet visade sig snabbt. Enbart mellan den 28 januari och 2 februari 2013 steg antalet gilla-markeringar för ”Våldtäktskartan” från 1 735 till 6 904.

Det innebär mer än 1 000 gillamarkeringar om dagen, eller ungefär en markering varje minut, dygnet runt.

et verkade som om det från hösten 2011 – när Avpixlat startade – och de följande månaderna och åren uppstod något av en folkrörelse på nätet, med mängder av individuella Facebooksidor och bloggar som alla fokuserade på samma fråga: invandringen och alla dess påstådda negativa konsekvenser.
I själva verket stod ett av Sveriges riksdagspartier – Sverigedemokraterna – bakom många av dessa Facebooksidor, bloggar och hemsidor.

Hösten 2015, fyra år efter att Avpixlat introducerades, avslöjade Expressen Sverigedemokraternas roll i denna synbara explosion på nätet. Den som stod för avslöjandet var reportern David Baas, en av de svenska journalister som mest närgånget och kanske mest framgångsrikt granskat Sverigedemokraterna. Bevisen bestod bland annat av mejlväxlingar.

När David Baas första gången ringde Sverigedemokraternas kommunikationsexpert Joakim Wallerstein, för att fråga varför han och partiet registrerat alla dessa Faceboksidor, slängde Wallerstein på luren.

När Wallerstein ringde tillbaka, fyra dagar senare, var Sverigedemokraternas kommunikationsexpert lite mer öppenhjärtig. ”Ja, vi jobbar med olika varumärken helt enkelt”, förklarade han. ”Det är ett lättare sätt att komma ut. Ibland är det lättare att få till en dialog om vårt namn inte står med. Och det är det som var syftet med de här grupperna, att kunna börja prata om saker, frågor som vi tycker är intressanta men inte behöva klistra på dem på oss eller befläckas med olika fördomar mot partiets namn.”

Hans förklaring lät mycket lik den programförklaring som Avpixlat angav när de startade hösten 2011, efter att Politisk inkorrekt lagts ned:
”Nya fjädrar men samma själ.”

Källhänvisningar till alla delar

Kent Ekeroth svarar: ”Bilden som målas upp av mig stämmer inte”