Kent Ekeroth svarar

Jag tackade nej till Tamas förfrågan om intervju medveten om att Tamas är hemmahörande långt ut på vänsterkanten på den politiska skalan och att ”personporträttet” aldrig skulle bli ens nära objektivt eller sanningsenligt. Bland annat var han en av dem som eldade på myten om ”apatiska flyktingbarn” och han har skrivit för vänsterextrema Ordfront.

Jag fick rätt. Efter att på förhand fått läsa hans alster är det dock på sin plats med mina kommentarer. Hans text är nämligen full med sakfel, påhitt och medvetna misstolkningar.

Hela den text han skickade till mig var på 446 A4-sidor. Jag fick tillgång till den en lördag och han ville ha kommentarer senast söndag. Av uppenbara skäl hann jag därmed ej bemöta alla felaktiga detaljer eller insinuationer. Här är några reflektioner i alla fall:

Tamas påstår att vi bodde i en trång trerumslägenhet i Halmstad. Det borde inte varit svårt för Tamas att kolla upp att vi faktiskt bodde i en villa bestående av nio rum och kök med stor källare i ett fint villaområde. Vi hade med andra ord gott om plats.

Vi har aldrig bott i någon lägenhet på Kävlingevägen. På den gatan fanns bara villor och inga lägenheter alls fram till alldeles nyligen.

Vi fick aldrig någon ”egen lägenhet” i något ”litet sekelskifteshus”. Detta är rena påhitt.

Jag läste inte ”enstaka kurs i ekonomi”. Direkt efter gymnaiset började jag läsa ekonomi på universitetet. Jag fullföljde utbildningen och har tagit ut examen som civilekonom.
Nyhemsskolan var verkligen inte så hemsk som Tamas beskriver den. Det var en normal skola, med bra lärare och rätt lugn. Skolan låg och ligger fortfarande precis i anslutning till ett fint villaområde samt ett lägenhetsområde av bättre standard – medelklass helt enkelt.

Tamas skriver att jag ”vägrat besvara frågor om min inkomst 2008 och 2009”. Det stämmer inte. Notera dessutom att jag inte var offentlig person vid den tiden. Vidare påstår han att jag ”arbetade för ett IT-bolag i Danmark”. Detta stämmer inte heller. Åren 2007–2010 arbetade jag för ett finansbolag.

Tamas verkar vilja måla bilden av att jag var ensam, utsatt och mobbad. Det stämmer helt enkelt inte. Faktum är att jag hade flera nära vänner jag umgicks med intensivt under alla delar av min skoltid, från lågstadiet till gymnasiet. Flera av dem är fortfarande mina nära vänner 25 år senare. Hans val av intervjupersoner är mycket selektivt för att passa den bild han föresatt sig att måla upp.

För att göra en lång historia kort: Jonny, Jonas, John, Per, Tobias, Affe, Andreas, Björn, Martin, Christian, Henrik är bara några exempel på nära vänner jag umgicks med intensivt under alla delar av grundskolan och gymnasiet. Vi gjorde allt möjligt beroende på tidsperiod: Lego, datorspel, rollspel, paintball, friluftsliv och sport. Utöver umgänget med de jag gick i skola med hade jag även vänner genom en polsk-judisk grupp på min mors sida. Där träffade jag några av de som är mina bästa vänner idag. Jag deltog på sommarkollo och helgkollo under hela min uppväxt där vi sportade väldigt mycket samt ägnade oss åt friluftsliv, spel såsom schack och kort – och fest. Tamas påstår att jag inte var intresserad av sport men jag har ägnat mig åt närmast all sport som fanns tillgänglig i olika omgångar: Tennis, badminton, simning, pingis, bowling, skytte, judo, taekwondo, handboll, skidor – jag har gjort och testat det mesta. Vi hade bland annat ett pingisbord i källaren i huset i Halmstad där jag och en som hette Jonas spelade mycket. Inte heller stämmer hans påstående att jag inte umgicks med tjejer. Jag umgicks bland annat med en som bodde precis över vägen från Nyhemsskolan. I mellanstadiet var jag under en kort period ”ihop” med en en tjej. I den polsk-judiska gruppen jag deltog i var det både killar och tjejer som umgicks.

Tamas efterforskning är beträffande min uppväxt bristfällig och full av väsentliga felaktigheter.

Tamas påstår att det inte var annat än centraleuropeiska invandrare i klassen. Detta stämmer inte. Det gäng som låg bakom de flesta av bråken i skolan bestod av ungdomar från Afrika och Mellanöstern, med namn såsom Arash, Ehsan, Issa och Karim.

Det är en lite ovanlig situation att behöva reda ut över 20 år gamla skolgårdskonflikter i Sveriges största tidning. Utan att gå in på för mycket detaljer kan jag emellertid konstatera att bråket i matsalen inte berodde på att Mustafa ”inte ville underordna sig”. Incidenten började istället med att Mustafa satte sig vid vårt bord för att provocera och kastade därefter ett glas mjölk. Alla från den tiden på skolan lär för övrigt minnas det invandrargängets framfart.

Gymnasiet var avslutningsvis en trevlig period. Klassen var rolig och vi skrattade mycket med varandra. Vi umgicks även på fritiden: filmkvällar, klassresor och sport, bland annat badminton som jag spelade en del med en som hette Johan som var duktig och lärde mig en del. Inga konstigheter alltså. Johan, Oscar, Per och Gustav var några jag umgicks med regelbundet. Men återigen försöker Tamas måla upp bilden av en konstig enstöring. Det är möjligt att folk uppfattade att jag var annorlunda, men osocial var jag inte. Diskussionerna vid de politiska bokborden var inte heller våldsamma eller aggressiva, som han påstår. Ja, diskussionerna var högljudda men de var just diskussioner som gick in i detaljer om framförallt socialism/kommunism. Jag fann dessa underhållande då jag gillade att debattera. Men i motsats till hur SD behandlades var det varken våld, hot eller skadegörelse, även om Tamas mer än gärna vill förmedla den bilden.

När Tamas beskriver dessa år som ”traumatiska” är det ett uttryck för berättelsen han vill förmedla, snarare än hur det faktiskt var. För Tamas passar hans uppdiktade version nämligen bra ihop med den bild han och Aftonbladet vill förmedla av mig. Det faktum att han inte pratat med en enda av de många bra och nära vänner jag hade, varav flera jag fortfarande umgås med idag, säger väl det mesta om ambitionen i Tamas ”personporträtt”. Flera av de händelser han beskriver känner jag överhuvudtaget inte igen eller så är de kraftigt överdrivna, som restaurangen i Prag, där det enda som hände var ett litet smil från mig och fortsatt trevlig kväll med klassen. Men det passar inte in i Tamas tes, och kryddas därför av någon ”anonym källa” som 25 år senare ogillar SD. Dessutom motsäger texten sig själv: Först beskrivs jag som driven och jätteintresserad av politik. Sedan skriver Tamas plötsligt att ”inget engagerade honom”. Det håller ju inte.

Min uppväxt var sannolikt förknippad med mer konflikt än genomsnittet. Däremot var det varken traumatiskt, ensamt eller utsatt. Jag hade en aktiv, lärorik och händelserik uppväxt samtidigt som jag träffade många nära vänner jag har kvar än i dag.

Det mesta som målas upp i artikeln därefter är sådant jag i andra sammanhang bemött. Att Daniel Assai dyker upp igen är inte direkt förvånande. Han är en sur före detta medarbetare som hittar på lite vad som helst för en stund i rampljuset. Vad han säger är varken trovärdigt eller intressant. Tamas framhåller gärna att Assai hade en ”ledande position” men det stämmer helt enkelt inte. Han ordnade med kontorets praktiska bestyr, fixade med printer, möbler och dylikt. Hans roll jämförs bäst med en vaktmästares, snarare än ”ett av partiets ledande poster”. Även här lyser bristen i Tamas efterforskning igenom.

Andra påståenden från ”SD källor” är rakt ut löjliga. Tillspetsade citat från anonyma källor som påstås ha hört något från mig eller andra ger jag inte mycket för.

Det jag kan säga om det politiska är följande:

Jag har begått misstag, uttryckt mig onödigt hårt eller generaliserande och haft en tuff retorik. Jag, och många med mig, kom in som helt vanliga människor rakt in i den politiska hetluften och präglades mest av vårt brinnande engagemang. Någonting som ibland resulterade i överilade ord. Det svenska etablissemanget är på många sätt extremt vilket gjorde att vi ofta hamnade på kant med varandra. Motsättningar förstärks av den mediala logiken, som dessutom drivs på av dedikerat vänsterfolk som låtsas vara objektiva och seriösa.

Men i slutändan fick vi rätt i allt vi sa och allt vi varnade för.

Övrigt:

Det finns en uppsjö av felaktigheter i Tamas artikel och det blir svårt att dementera dem alla men här är några:

• Jag var inte kär i någon SDU:are ”en tid efter riksdagsinträdet” som jag hade ett ”uppbrott” med. Det fanns ingen SDU:are jag hade någon sådan relation till alls vid det tillfället.

• I Tamas värld verkar bara finnas två lägen: Totalt passiv och totalt vansinnig. Det blir onyanserat och faktiskt tämligen löjligt att läsa efter ett tag. Incidenten med Markus Wiechel var att jag sa till honom på skarpen, men det tog ungefär 5 sekunder inne i kammaren. Det säger sig självt att vi inte ägnade oss åt något ”vilt skrikande” inne i plenissalen på Sveriges riksdag. Hela texten fortsätter sedan på samma sätt där Tamas försöker använda så kraftfulla ord som möjligt som rasande, vansinnig, våldsam för att uppnå den av honom tilltänkta effekten.

• Inte heller förstår Tamas när man skriver något lättsamt/skämtsamt på Facebook – tillika med smiley. Nej, för att Tamas ska upprätthålla sin linje om mig som arg enstöring finns det inget utrymme för glimten i ögat – så han spelar dum och låter ett citat på Facebook ”bevisa” hans illa ihopsnickrade tes.

• Att Tamas återigen försöker kleta Breivik på oss förvånar inte heller. Trots att Breivik själv sa att han ljög just för att journalister såsom Tamas ska kunna försöka svärta ner rörelser som SD. Breivik gick sedan ut och förklarade att han är nazist och motståndare till sådana som mig och oss.

• Alan Lake förespråkade inte våld vid seminariet. Han förespråkade att folk gick ut och demonstrerade. Resten har Tamas själv tolkat in. Dessutom var det långt efter seminariet i Malmö som Alan Lake gjorde uttalanden som är oacceptabla. Tamas hoppas såklart att detta inte är sant – för att det ska passa in i den bild han ville ha fram innan han började med ”personporträttet”.

• Tamas försöker smeta Petzälls olyckliga öde på mig genom att referera till ett besök på Systembolaget i Almedalen. Detta är en allvarlig, felaktig anklagelse och jag tar tämligen illa vid mig. Jag kände inte till Williams beroendeproblematik förrän framåt slutet då han pga av sitt tillstånd avhöll sig från alkohol i alla sammanhang jag kände till. Vi valde att låta William umgås med oss även i sammanhang där alkohol förekom under förutsättning att han själv inte drack någonting. Alternativet hade varit att utesluta honom från vissa sociala sammanhang men det såg vi som ett sämre alternativ. Att han sedan ändå fortsatte med sina droger kan knappast lastas på mig, som inte ens stod honom speciellt nära.

• Daniels Assais förvirrade berättelser om Jimmie Åkessons och partiets kopplingar till Politiskt Inkorrekt och Avpixlat är rent dravel. Den enda som haft något engagemang för Avpixlat är jag.

• Tamas påstår att jag försökte dölja min koppling till Avpixlat. Det stämmer inte. Strax efter starten av Avpixlat publicerade vi ett inlägg där vi berättade om mitt engagemang för sajten.

• Tamas har missförstått skatteärendet kopplat till Avpixlat. Det är inte min privata skatteskuld utan en skatteskuld som uppstod på grund av Avpixlat och hanteringen av dess ekonomi. Jag redogjorde för detta ärende på Avpixlat så att läsarna fick läsa vad som stämmer istället för medias märkliga vinkling.

• Liksom många av hans kollegor försöker Tamas insinuera att det är SD:s fel att asylbränderna uppstod. Problemet är bara att 90 procent av bränder startade inifrån, av de boende själva eller som rena olyckor, varav frityrbranden i en moské kanske är det tydligaste exemplet. Bara 10 procent var anlagda utifrån och noll förövare med främlingsfientliga motiv har åtalats. Polisen har till och med gått ut och konstaterat att det inte finns något mönster som påvisar främlingsfientliga motiv. De enda som åkt fast för asylbränderna är asylanterna själva. Vi har självfallet varken uppmanat eller ursäktat anlagda bränder. Återigen spelar dock sanningen mindre roll för Tamas.

• Det fanns inga med ”full nazistuniform” på torgmötet i Trelleborg. Det finns bilder på publiken från den dagen och där syns inga sådana. Om det fanns folk i publiken med sympatier åt det ena eller andra hållet kan jag knappast lastas för. Det var ett öppet torgmöte och det enda jag såg, och många med mig, var helt normala människor som kom för att lyssna. För de som betvivlar finns det bra översiktsbilder från mötet på nätet. Ingen har ännu kunnat peka ut några påstådda uniformerade nazister av det enkla faktum att inga sådana var där.

• Metaforer är just metaforer. Sådana tas inte ordagrant av någon just för att det ligger i sakens natur. När de etablerade tidningarna själva använder metaforer såsom ”kort stubin”, ”spjutspets” är det ingen som reagerar – när jag gör det tolkar Tamas detta som uppmaningar till våld. Det är inte seriöst. Gellert Tamas vet nog om detta men återigen spelar han dum för att med värdeord och insinuationer sedan försöka lura läsarna att tro att jag menar något annat än som just metaforer.

Slutsats:

Jag funderade ett tag om jag skulle skriva denna text. Min inställning var att Gellert Tamas är en vänsterextrem meningsmotståndare. I slutändan kände jag ändå att mina reflektioner kunde vara värda att få ut, inte minst eftersom hans reportage baseras på personer jag knappt kände som dessutom idag är starka motståndare till SD, vilket de själva ger uttryck för i hans reportage.

Inte en enda av mina nära vänner verkar ha intervjuats, varav flera är mina nära vänner även idag. Tamas verkar bara ha pratat med motståndare och de jag eventuellt råkade ha bråkat med för 25–30 år sedan. Anonyma ”källor” och en arg före detta vaktmästare på vårt kansli utgör huvuddelen av anklagelserna.

Efter allt detta kvarstår dock ett enkelt faktum: Vad jag och andra Sverigedemokrate sagt i årtionden besannades. Idag ser vi alla motsättningar i samhället, skenande kostnader, grövre våld, otrygghet och en välfärd som krackelerar.

Man kan tycka att jag varit för hård – ibland gör jag det själv och försöker förbättra mig – men i slutändan var det vi som hade rätt. Personer som Gellert Tamas hade fel. Vore det inte för dem hade det svenska samhället inte varit splittrat i dag. Så istället för att skriva reportage med syftet att stigmatisera, brännmärka och svartmåla borde de kanske istället lyssnat på oss.

Det jag hela tiden eftersträvat är att rädda, bevara eller återställa det som jag menar kunde varit paradiset på jorden. Det hade jag inte behövt göra om ni i etablissemanget inte förstört det.

Kent Ekeroth

Gellert Tamas svarar

Kent Ekeroths svar till Aftonbladet innehåller ett antal uppenbara felaktigheter, samt påståenden om texten som inte stämmer.

Ekeroth börjar med att påstå att han fick ”tillgång” till vårt material ”en lördag”, det vill säga den 10 september. Men detta stämmer inte. Materialet budades till Riksdagen  torsdagen den 8 september, vilket vi meddelade Ekeroth i ett sms avsänt 14.58. Kent Ekeroth bekräftade detta klockan 15.41 med meddelandet; ”Jepp”.

Vi bemöter Ekeroths påståenden punkt efter punkt.

Vi var noga med att påpeka för Ekeroth att han fick en version som inte var slutkorrad, några av de saker han påtalar hade vi ändrat innan hans svar.

I den okorrade version som vi skickade till Ekeroth skrev vi att familjen Ekeroth bodde i en trerumslägenhet i en större villa i Halmstad. Denna uppgift grundade sig på gamla skolkamraters minnesbilder samt bouppteckningen efter hans far som anger bostaden till ”tre rum och kök”. Ekeroth har i sitt svar och i sms uppgett att familjen hade tillgång till hela villan. Vi har ändrat texten utifrån Kent Ekeroths uppgifter, trots att de motsägs av bouppteckningen.

Kent Ekeroth skriver att han aldrig bott i en lägenhet på Kävlingevägen. Vi har i reportaget skrivit att familjen bodde i samma fastighet där moderns klinik låg på Kävlingevägen. Senare flyttade familjen till en lägenhet på Kung Oskars Väg. Om dessa fakta är vi överens.

Vi påstår inte att Ekeroth gick enstaka kurs i ekonomi, av notapparaten och löptexten framgår tydligt att han tog en examen som civilekonom.

Vi har inte beskrivit Nyhemsskolan som hemsk, beskrivningen av skolan är Ekeroths egen.

Ekeroth skriver att han ”inte var en offentlig person” åren 2008–2009. Detta stämmer inte eftersom han då var Sverigedemokraternas internationelle sekreterare och hade, vilket vi visat, ett stort engagemang såväl inom partiet som internationellt.

Ekeroth har, i bland annat Expressen den 3 oktober 2010, sagt att han ”arbetar på ett finansföretag i Danmark”. Vilket detta bolag är och varför han inte har deklarerat för mer än 1 600 kronor under de aktuella åren, om det är så att han haft inkomster, är fortfarande en öppen fråga.

Ekeroth hävdar att vi försöker ”måla bilden” av att han ”var ensam, utsatt och mobbad” under skolåren. Detta stämmer inte. Vi har citerat gamla skolkamrater som ger en bild av en sammansatt person. Att han råkade illa ut under skolåren i Halmstad, och blev mobbad, har han själv berättat i radiodokumentären Kent och Abir.

Ekeroth hävdar att vi enbart intervjuat personer i hans närhet som är negativt inställda till honom. Detta stämmer inte. Vi har intervjuat ett stort antal personer i Ekeroths direkta närhet, som alla har haft sin personliga bild av honom.

Vi ser det som ett stort problem att så många av de källor vi intervjuat valt att vara anonyma, men nästan alla har motiverat sin ovilja med att träda fram med namn med att de är rädda för Kent Ekeroth och hans kontakter på Avpixlat. Alla har sett de uthängningar som görs. Och ingen vill råka ut för dem. Detta är det samtalsklimat som sajter som Avpixlat skapat. Det är detta hat, och den rädsla som det föder, reportaget handlar om.

Ekeroth hävdar att vi skriver att han inte idrottar, detta stämmer inte. Det framgår tydligt av reportaget att Ekeroth bland annat spelat badminton och squash samt utövat kampsporter.

I radiodokumentären Kent och Abir påstår Kent Ekeroth att det fanns väldigt få ”svenskar” i hans skola i Halmstad. ”Östergårdsskolan i Halmstad [var en] väldigt invandrartät skola. Det var typ två, tre svenskar i min klass.”

Vi har tydligt kunnat visa att detta påstående av Ekeroth inte stämmer, majoriteten av eleverna i hans klass och parallellklassen var ”svenskar”, för att använda Ekeroths egna ord, åtminstone av klass- och skolkamraternas namn att döma. Vi visar också att många av dem med ”invandrarbakgrund” hade föräldrar från Centraleuropa. Vi redovisar också tydligt att det fanns elever med utomeuropeisk bakgrund, däribland Kent Ekeroth själv, vars mamma är född i Kazakstan.

Ekeroth påstår att vi beskriver hans barndomsår som ”traumatiska”, detta stämmer inte. Vi har inte använt det ordet om honom.

Kent Ekeroth hävdar även att bilden av honom inte går ihop, eftersom han beskrivs både som driven politiskt och en person som ibland tröttnar på politiken. Det visar att reportaget är just så sammansatt som vi människor är. Ekeroth beskrivs som en person med en stark drivkraft, som ibland tröttnar på sin roll. Detta har Ekeroth själv gett uttryck för i en radiodokumentär i SR: ”Om jag fritt ska få välja … då skulle jag jobba med utrotningshotade djur nånstans, i nåt varmt land, delfiner … eller andra djur, eller regnskogen eller sånt.”

Kent Ekeroth beskriver Daniel Assai som en ”vaktmästare”. Efter riksdagsinträdet blev Assai utsedd till biträdande kanslichef på Sverigedemokraternas riksdagskansli. Det kan knappast kallas för en vaktmästartjänst. Att Assai deltagit i centrala processer i partiet framgår bland annat av att han var närvarande när partiet klippte ihop sin ”motfilm” om händelserna på Kungsgatan sommaren 2010. Att Assai var på plats framgår bland annat av det ljudklipp vi redovisar när Martin Kinnunen ringer Assai i samband med att järnrörsskandalen avslöjas.

Vi återger flera konkreta händelser där Ekeroth varit inblandad, bland annat när han riktar sin ilska mot Markus Wiechel. Ekeroth bekräftar händelsen, på samma sätt som de vittnen vi talat med. Ekeroth hävdar dock att han inte blev lika arg som de som var på plats hävdar.

Breivik var tydlig i sitt manifest med sin beundran för counterjihad-rörelsens ledande personer, samma rörelse som Kent Ekeroth var med och byggde upp. Kent Ekeroth beskrivs av sina vänner inom counterjihad som ”en ledande aktivist”. Kent Ekeroth länkade till Counterjihad UK på sin Facebook så sent som första veckan i september 2016.

Kent Ekeroth påstår att Alan Lake inte förespråkade våld vid seminariet i Malmö. Vi har inte påstått detta i texten, men av Lakes citat framgår tydligt att han återkommande pratar i termer av krig och våld, vilket bland annat framgår av följande citat: ”Om du ska föra ett krig, om du ska utkämpa fältslag då behöver du trupper. Och vi saknar trupper i större antal i dag.” ”Den genomsnittlige intellektuelle är glad att hamra på sin dator, men vi har nått slutet på den vägen. Du kan skriva så mycket du vill till dina fans, de bryr sig inte … du måste samarbeta med mer fysiska grupper.”

Av ett reportage i Expressen, som vi återger, framkommer tydligt att Ekeroth köper stora mängder alkohol tillsammans med Petzäll i Almedalen sommaren 2011. Då hade det gått ett halvt år efter att Petzälls alkoholproblem blev offentliga. Det innebär att Kent Ekeroth mycket väl kände till Petzälls problematik vid det tillfälle vi beskriver.

Kent Ekeroth berättade till en början inte om sitt engagemang för Avpixlat, det framkom först efter avslöjanden i flera medier. Vi kan bland annat visa att Ekeroth till Skatteverket hävdat följande 2013: ”Du har uppgett att du inte haft någon del i arbetet med hemsidorna (avpixlat.info och politisktinkorrekt.info) och du ingår inte i den grupp som driver dem”.

Ekeroths påstående till Skatteverket visar tydligt hur han försökt dölja sin roll i Avpixlat.

Ekeroth hävdar att tvisten med Skatteverket inte handlat om hans ”privata skatteskuld”. Detta motsägs av handlingarna från Skatteverket som tydligt visar att Ekeroths insättning på 129 803 kronor på sitt konto den 11 juli 2013 är att anse som en privat transaktion: ”Denna betalning kan inte anses vara en kostnad för Avpixlats verksamhet utan är en privat levnadskostnad för dig. Detta bekräftas även av dig i ditt svar på övervägandet”.

Kent Ekeroth hävdar att vi försöker ”insinuera att det är SD:s fel att asylbränderna uppstod”. Detta görs inte någonstans i reportaget. Vi redovisar däremot sambanden i tid mellan Sverigedemokraternas utomparlamentariska kampanj hösten 2015 och de många bränderna i asylboenden landet runt.

Kent Ekeroth hävdar också, angående bränderna i asylmotttagningar hösten 2015, att ”90 procent av bränderna startade inifrån”. Vi har inte funnit något belägg för denna siffra. I noterna återger vi en sammanställning som Uppdrag Granskning gjort som visar att polisen misstänker att 12 av 45 bränder, dvs en knapp tredjedel, kan ha varit anlagda inifrån.

Denna siffra återgavs av polisen i Sveriges Radio i december 2015.

Vi har inte skrivit att det förekom personer i ”full naziuniform” i samband med Kent Ekeroths tal i Trelleborg 17 oktober 2015. Däremot har vi skrivit att det bland åskådarna fanns uniformerade personer från nazistiska grupper, vilket Expos bild visar.

I den okorrade version som Ekeroth fick tillgång till fanns en felaktig skrivning, som ändrades innan Ekeroths svar nådde oss.

Kent Ekeroth kallar mig en ”vänsterextrem meningsmotståndare”. Jag är varken vänsterextrem eller en motståndare till honom. Jag arbetar med granskande journalistik, där jag till exempel har tittat på Socialdemokraternas och moderaternas hantering av skandalen kring de apatiska barnen. På samma sätt som Aftonbladet och andra tidningar granskar jag företeelser och personer, inte för att de har en politisk åskådning, utan för att de innehar maktpositioner.

Aftonbladet har också kontaktat Ted Ekeroth, som inte svarat.

Gellert Tamas