Den fysiska kampen börjar

”Om du ska föra ett krig,
då behöver du trupper”

Söndag 6 september 2009

m du ska föra ett krig, om du ska utkämpa fältslag, då behöver du trupper. Och vi saknar trupper i större antal i dag.”

Alan Lake tittade granskande på det sjuttiotal personer som satt framför honom i en föreningslokal på Kockum fritid i Malmö.

Den lite tunne, smale mannen, klädd i en svart kostym, vit skjorta och en överdrivet stor blålila slips, som pratade om krig och behovet av trupper och soldater såg inte ut som en person som själv skulle passa speciellt bra i ett fältslag.

Och det var precis det budskap han framförde. Nu fick det vara slut på pratet, på de intellektuella diskussionerna. Nu gällde det att övergå till den rena, råa, fysiska kampen, kort sagt: kriget.

”Den genomsnittlige intellektuelle är glad att hamra på sin dator, men vi har nått slutet på den vägen. Du kan skriva så mycket du vill till dina fans, de bryr sig inte” sa Alan Lake och tittade på publiken, ”du måste samarbeta med mer fysiska grupper.”

Seminariet i Malmö, som Alan Lake deltog i, var anordnat av Sverigedemokraterna och dess internationelle sekreterare Kent Ekeroth. Han förklarade i partitidningen SD-Kuriren att mötet var början på en ny, mer offensiv hållning från partiet gentemot islam.

”Det finns ett skriande behov i Sverige av information som visar annat än den tillrättalagda bild som naiv svensk media visar av islam, där man gång på gång går ur sin väg för att skönmåla denna ideologi. Detta seminarium är det första steget och planen är att fortsätta och utöka dessa seminarium allt eftersom.”

Och det var ingen tillfällighet att Kent Ekeroth valde Alan Lake som den förste internationelle gästen på Sverigedemokraternas seminarieserie om islam. Den brittiske datateknikern, bankmannen och it-miljonären hade spelat en viktig, men än så länge relativt dold roll i uppbyggnaden av de internationella islamhatande nätverken.

Bara några månader innan seminariet i Malmö deltog Alan Lake i grundandet av den militanta, antimuslimska organisationen English Defence League, EDL. Den hade startats av lokala ”nationella” grupper i Luton efter ett bråk med radikala islamister och snabbt lockat till sig personer som Alan Lake.

EDL påstod sig stå för en ”fredlig kamp” mot ”islamiseringen”, men organisationen blev snabbt uppmärksammad för sina demonstrationer som ofta urartade i våldsamma slagsmål, upplopp och kravaller. EDL:s medlemmar, många av dem fotbollssupportrar från de olika lagens våldsamma firmor, tvekade inte att misshandla den som kom i deras väg och såg ”muslimsk ut”. Filmer från organisationens sammankomster visade brutala övergrepp på förbipasserande och hur grupper av fulla män jagade sina ”fiender”, vrålande slagord som ”jag hatar pakis” och ”negrerna kan dra åt helvete!”.

Flera av de journalister som försökt bevaka EDL hotades. Några fick direkta dödshot. En av dem var tidningen The Guardians reporter Jason N Parkinson som efter en demonstration i Leeds fick ett dödshot från en av EDL:s ledare via email.

”En fatwa har utfärdats mot dig min kommunistiske vän. Njut av de pengar du har tjänat på EDL:s protester, för om vi ser dig igen är det slut på dig.”

Parkinson konstaterade att det var märkligt att en organisation som påstod sig bekämpa islam med ”fredliga medel” hotade att döda journalister och tillade med illa dold sarkasm: ”Nu har en av organisatörerna utfärdat en fatwa. Och jag som trodde att bara islamistiska extremister gjorde det.”

För Alan Lake utgjorde de våldsamma medlemmarna i English Defence League den perfekta kombinationen tillsammans med den mer ideologiska verksamhet som han själv och andra arbetade med via nätet. Detta var också hans huvudbudskap på seminariet i Malmö.

”Ni är ett politiskt parti. Ni vet bättre än mig vad det innebär att bygga upp, att få upp siffrorna. Det är viktigast av allt”, sa Lake men tillade att det inte räckte med de skötsamma medlemmar som skriver inlägg på bloggar och hemsidor. Nu gällde det att ta nästa steg.

För att stoppa hotet från Eurabia och det islamiska maktövertagandet, och för att få uppmärksamhet i medierna kring denna strid, måste man också använda sig av våldets väg: ”En strategi som vi har i England är att närma oss mer fysiska grupper som fotbollsfans. Och det här är människor som gärna ger sig ut på gatorna”, förklarade Alan Lake.

öredraget i Malmö var varken första eller sista gången som Alan Lake pratade om behovet av våld.
I en intervju med norsk tv förklarade han att radikala muslimer i England förtjänade att dö: ”För min del skulle jag gärna avrätta den typen av människor.”

Bara några månader efter föredraget i Malmö publicerade han en lista på ”liberala idioter”, som han ansåg borde skickas in i de invandrartäta förorter de varit med och skapat – och slås ihjäl. Bland dem som borde dödas ingick bland annat Englands premiärminister David Cameron och ärkebiskopen Rowan Williams.

Det ska bli ”härligt att se dem avrättade eller torterade till döds”, skrev Alan Lake och uppmanade läsarna att skicka in egna förslag på kandidater till dödslistan.

Det var just denne Alan Lake som Kent Ekeroth ansåg passade bäst för att inleda Sverigedemokraternas seminarieserie om islam hösten 2009.

Alan Lake förespråkade inte bara våld. Han spelade också en viktig roll för att koppla och länka ihop islamfientliga grupper i Europa och i USA. Alan Lake introducerade exempelvis de våldsamma ”trupperna” inom EDL för counterjihadister i USA, bland annat för nätverkets fixstjärna Pamela Geller.

”Jag delar EDL:s målsättningar”, konstaterade Geller på sin blogg. ”Vi behöver rationella, förståndiga grupper som motsätter sig islamiseringen av Västerlandet.”

Genom sin allt starkare ställning inom Tea Party-rörelsen spred Pamela Geller vidare tankarna om en allians mellan gatukämparna inom EDL och den mer intellektuella delen av kampen.

När The Guardian undersökte kopplingarna mellan de islamfientliga nätverken i USA och Europa hösten 2010 bekräftade en av Tea Party-rörelsens organisationer, International Civil Liberties Alliance, de nära band som knutits med europeiska organisationer i den globala kampen mot islam. ”Det verkar som om USA och Europa nu agerar samstämmigt, och när vi står enade kommer vi aldrig att misslyckas.”

Alan Lake pratade inte bara om behovet av våld på seminariet i Malmö, flera av de bilder han hade i sin Powerpoint-presentation var också ytterst blodiga, bland annat visade han ett foto på en svårt lemlästad kropp, liggande på en form av obduktionsbord. Det avhuggna huvudet var placerat på en svart sopsäck på ett bord bredvid resterna av kroppen.

Fotot var så vidrigt och makabert att flera i publiken flämtade till, trots att Alan Lake bara visade det en kort stund.

Den här typen av bilder på döda och lemlästastade kroppar var vanliga inom counterjihad-rörelsen. De visades ofta upp som exempel på muslimers grymhet.

En av dem som använde sig av den här typen av foton var Ted Ekeroth.
När en 15-årig pojke skickade en fråga till Sverigedemokraternas kansli om partiets syn på islam fick han svar från Ted Ekeroth. I mejlet länkade han till flera bilder på svårt sargade, sönderbrända kroppar och på barn och vuxna som fått huvudet avhugget.

”Jag kan inte beskriva känslan, det var så hemska bilder”, sa pojken till Svenska Dagbladet, efter att hans föräldrar larmat medierna om bildmaterialet från Sverigedemokraternas kansli.

”Jag blev illamående”, förklarade pojkens mamma.

Ted Ekeroth verkade inte förstå familjens upprördhet.

Problemet var inte att visa bilder på lemlästade kroppar för barn, kommenterade han på sin blogg, problemet var ”vänstervridna och oärliga journalister” och deras ”nolltolerans mot verkligheten”: ”Att förmedla baksidor med islam är inget man bör förmildra bara för att det är chockerande. Det är som att avstå från att visa bilder från de tyska koncentrations­lägren bara för att det är fruktansvärt brutala och otäcka bilder.”

Samtidigt som Alan Lake manade till samarbete med grupper som var beredda och kapabla till att använda våld, var han också noga med att påpeka för Sverigedemokraterna i föreläsningssalen på Kockum fritid att vara försiktiga när de värvade nya medlemmar.

Alla förstod inte vikten av att bekämpa islam, alla förstod inte att counterjihad handlade om liv och död. Alla hade inte den insikt som krävdes för att förstå islams innersta, grymma väsen och hotet från Eurabia.

Att vara för öppen och ärlig med sina avsikter kunde därför slå tillbaka, varnade Alan Lake. ”Du måste använda pseudonymer. Du måste ha, du vet, fem emailadresser; en för dina vänner, en för counterjihad, en för dina riktigt extrema counterjihad och för allt det andra.”

Vad Alan Lake inte berättade för publiken var i vilken grad han själv använde sig av dessa tekniker. Det skulle dröja ytterligare några månader efter seminariet i Malmö innan engelska medier avslöjade att den mystiske Alan Lake, med sina många alias, i själva verket hette Alan Ayling och var anställd på Europeiska utvecklingsbanken som datatekniker.

Det var en av många uppgifter som engelsmannen valt att hålla hemlig.

ågra dagar före seminariet intervjuades Kent Ekeroth av Sydsvenskan.
”Jag är orolig för Eurabia”, sa Ekeroth till tidningens reporter Niklas Orrenius. ”Islam är en dålig ideologi. Muslimer bär på odemokratiska värderingar.”

För att få ett annat perspektiv på Ekeroths påståenden om hotet från Eurabia ringde Orrenius också upp en av Sveriges främste experter på islam: Jonas Otterbeck, islamolog vid Lunds Universitet:

”Tanken om Eurabia är en klockren konspirationsteori”, sammanfattade Otterbeck. ”Hela idén är så vansinnigt barock. Ett arabiskt enat nätverk som vill ta över Europa? När de arabiska staterna inte ens klarar av att hålla sams sinsemellan.”

Otterbeck konstaterade att tanken på Eurabia trots detta lyckats få ett fäste även inom den bredare samhällsdebatten, inte minst i Danmark där ”rädslan för Eurabia” blivit ”gångbar politiskt” hösten 2009.

Hur stor är risken att denna utveckling sprider sig till Sverige, undrade Orrenius.
Det beror till stor del på vad som händer i omvärlden, svarade Jens Otterbeck.
”Oron för islamisering har inte varit så stark i Sverige. Det är ännu ingen som sprängt en bilbomb i Stockholm och skrikit ’Jihad’.”

Alan Lake avslutade sitt tal i Malmö med att än en gång varna för det kommande Eurabia, det muslimska maktövertagandet i Europa:

”Om fyrtio år är allt förbi. Om fyrtio år är Europa muslimskt, eftersom de är i majoritet. Och om det en gång försvinner kommer det aldrig tillbaka, tro inte att ni kan göra uppror eller nåt sånt. Ni kommer alla att bli utplånade.”

Publiken tackade Alan Lake för denna upplysning med en lång och varm applåd.

Även Kent Ekeroth var nöjd och belåten, vilket han förklarade i nästa nummer av SD-Kuriren: ”Det blev ett mycket lyckat evenemang; bra uppslutning, intressanta talare och bra täckning i media.”

Källhänvisningar till alla delar

Kent Ekeroth svarar: ”Bilden som målas upp av mig stämmer inte”